2016-10-26


Kjell Westerlund. Foto: Anna Nyberg.

På tisdagseftermiddagen samlades kommunens Posom-grupp (Posom står för psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor eller katastrofer), liksom andra inbjudna som på olika sätt arbetar med krishantering inom kommunen, för att lyssna till en föreläsning om just kriser och krishantering. Dagens föreläsare hette Kjell Westerlund, som för 15 år sedan förlorade en son.

− Jag och Kjell delar något väldigt speciellt; nämligen förlusten av ett barn. Jag förlorade min 23-årige son för några år sedan, och Kjell har också förlorat en son. Vi möttes i en förening som kallas VSFB; Vi som förlorat barn, inledde Vansbros kommunpolis Lena Ronnerstedt-Eriksson med att säga.


Vansbros kommunpolis, Lena Ronnerstedt-Eriksson, har själv förlorat ett barn och kunde därmed tala utifrån egna upplevelser. Foto: Anna Nyberg.

Kjell Westerlund, som sedan 2004 är ordförande i VSFB, och som även var med och bildade och är ordförande inom paraplyorganisationen Sams; Samarbete för människor i sorg, berättade sin gripande historia. Om besöket från polis och präst den där morgonen i mars 2001, då han genast förstod att sonen Anders inte längre var i livet.
− Han hade hittats drunknad i Göteborgs hamn, berättade Kjell, och fortsatte med att tala om hur olika han själv och hans hustru reagerade på dödsbudet och chocken.

Budskapet handlade om att alla reagerar olika i en sådan situation. Det beror på en rad bakgrundsfaktorer, bland annat personliga egenskaper, psykosociala förhållanden, och var i livet man befinner sig. Inget är fel, inget är rätt. Däremot, menade Kjell Westerlund, finns det en del ”rätt och fel” att tänka på när man möter människor i kris.
− Bra saker att tänka på är att ge praktisk avlastning, tydliga signaler, använda enkla ord, upprepa det man sagt, och att inte avge några löften. Lova inte att ringa om du inte kan vara 100 procent säker på att du kan och kommer att ringa på utsatt tid. Det kan verka som en småsak, men finns inga ”småsaker” i det här läget.


I Vansbro kommun består Posom-gruppen av representanter från kommunens socialtjänst, Svenska kyrkan, polisen, räddningstjänsten, landstinget, samt Civilförsvarsförbundet. Foto: Anna Nyberg.

När det gäller arbetet med lokala Posom-grupper, hade Kjell Westerlund en del kloka tankar att dela med sig av.
− Det är bra viktigt att tänka igenom ordentligt vilka personer och funktioner som ska ingå i gruppen. Det behöver vara en kombination av medmänsklighet och professionalism, och det handlar inte bara om att ”sätta ihop en grupp”, den behöver bestå av precis rätt personer. Det krävs också att Posom-gruppen har ett bra samarbete med blåljuspersonalen, vilket jag förstår är fallet här i Vansbro. Kommunens informationsavdelning bör också vara involverad och informerad, och det bör finnas en medieansvarig som vid behov kan kallas till rätt plats.

I Vansbro kommun består Posom-gruppen av representanter från kommunens socialtjänst, Svenska kyrkan, polisen, räddningstjänsten, landstinget, samt Civilförsvarsförbundet. Det finns inga klara regelverk kring när Posom-gruppen ska kallas in, men den något luddiga beskrivning som finns är ”när de normala resurserna inte räcker till”.
− Men när det är, är ju en bedömningsfråga från fall till fall, säger Niclas Jolhammar, säkerhetsansvarig i kommunen.

Om man i en akut krissituation vill komma i kontakt med Posom-gruppen i Vansbro kommun ringer man räddningschef i beredskap, som även innehar funktionen tjänsteman i beredskap, på telefon 0281-752 29, ett telefonnummer som är bemannat dygnet runt. Det är sedan upp till beredskapspersonen att avgöra om Posom-gruppen ska kallas in eller ej.

Läs mer om Posom-gruppens arbete här.

Anna Nyberg, kommunikatör
 

Senast uppdaterad: 26 oktober 2016
Uppdaterad av: Anna Sanneviken

Redaktörer - Webmail